Terapi brukar inledas med ca ett-tre samtal för kartläggning av dina upplevda svårigheter. Ibland kan detta ”sorterande” medföra en lättnad och ökad självförståelse/självmedkänsla och det är inte alltid dessa samtal leder till terapi för förändring. Ibland behövs bara några samtal för att få ”sortera” och få stöd – människans självläkande förmåga är stor. De inledande samtalen handlar också om att se om vi matchar, om jag är rätt terapeut för dig. Vi behöver nämligen kunna bygga en god allians, ett fungerande samarbete, då det är en viktig faktor i all terapi oavsett inriktning. Det relationella förhållningssättet innebär att den terapeutiska relationen stundtals också är i fokus i terapin.
Om du efter de inledande samtalen vill fortsätta, formulerar vi tillsammans mål för terapin och den terapeutiska processen inleds. Terapins längd beror på vad du kämpar med och vilka mål du vill uppnå. Dessa följer vi upp under processens gång. För att främja en terapeutisk förändringsprocess är kontinuitet viktigt och rekommendationen är då att ses varje eller varannan vecka.
För att kunna förändra något, behöver man börja där man är. Och för att kunna förändra något behöver man först kunna acceptera (obs – inte gilla!) det man vill förändra. Detta kallas för förändringsparadoxen. Motsatsen till acceptans är att undvika eller kämpa emot. Ibland kan acceptansprocessen vara en viktig del i terapin, eftersom acceptans i sig innehåller förändring.
Vad du kan förvänta dig/resultat
När vi lär oss identifiera och att öka förmågan att känna och uttrycka våra känslor och behov och när vi lär oss att bryta negativa invanda mönster av mindre hjälpsamma tankesätt och beteenden, kan sekundära symtom som t ex stress, utmattning, ångest, depressivitet, skam, mm minska. Om terapin handlar om att bearbeta svåra och känslomässigt överväldigande minnen/händelser som stör dig i nuet, kan bearbetningen av dessa leda till att minnena/händelserna ”avladdas” så att de inte längre stör dig i nuet. Du kan då i relation till händelsen istället tänka mer hjälpsamma tankar om dig själv och den aktiverar inte längre svåra känslor eller kroppsupplevelser. Det som hänt är en del av din historia – precis såsom ”vanliga” minnen är. Traumabearbetning bygger på ett initialt fokus på att bygga trygghet i den terapeutiska relationen, att öka förmågan till stabilisering av nervsystemet och kartläggning och byggandet av inre resurser.